Att vara sjuk

Usch, jag ringde precis och sjukanmälde mig för första gången i mitt liv. Jag börjar nämligen känna mig lite förskyld och, framför allt, så känner jag mig hängig och febrig. Då vill man inte direkt gå upp klockan fem och sedan springa runt med varor i fem timmar. Förhoppningsvis är ju detta något som snabbt går över, men jag vill inte chansa på att jag mår helt bra redan i morgon. Dessutom tror jag att jag blir frisk fortare om jag får sova ordentligt och ta det lugnt. Jag ska dessutom på upprop i morgon (Estetikprogrammet, vet inte om jag berättat om det) och därefter träffa K. Det vill jag inte missa eftersom hon snart åker tillbaka till Västerås för att plugga. Så jag får i alla fall hoppas att jag känner mig bättre i morgon så att jag kan jobba på fredag då jag är inbokad på ett heltidspass.

Men varför känner jag mig så skyldig när jag ringer och sjukanmäler mig? Vem som helst kan ju bli sjuk. Men då känns det också som att man borde vara sjuk i flera dagar, inte bara en, för att visa att man verkligen är sjuk. Jag får för mig att min chef kommer att syna mig om jag kommer på fredag för att se om det verkar som att jag precis varit sjuk. Är jag för pigg då kan man ju tro att jag inte varit dålig överhuvudtaget!
Är det bara jag som våndas över såna här saker? Jag bryr mig för mycket om vad andra tycker. Suck.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0