Hm.
Jag som tyckte att jag var i god tid då jag 20 minuter innan rekryteringsträffen skulle börja klev in genom Arbetsförmedlingens dörrar. Ändå fick jag stå och vänta i ca: 50 minuter på min tur. Hur som helst gick det lilla samtalet bra, men jag är ganska säker på att de kommer välja några som är äldre, har mer erfarenhet och som bor närmare Södertälje, alternativt har körkort.
Ja, just det! Jag ska ju boka tid för uppkörning! Det skulle jag ha gjort idag, men hann faktiskt inte. På morgonen hann jag åka iväg innan deras telefontid börjat och sedan när jag var hemma och åt lunch hade de lunchstängt. På väg hem på eftermiddan efter att jag hämtat vovven på dagis försökte jag ringa ett par gånger men då var det upptaget och sen hade de gått hem. Jaja, imorgon är en annan dag.
Arbetsintervjun då, jo, den gick bra. Väldigt bra faktiskt. Kvinnan som intervjuade mig var väldigt trevlig och verkade positiv. När hon ställt klart alla sina frågor undrade hon om jag hade några frågor. Då kände jag mig tvungen att fråga om musiken i affären. Eller, rättare sagt, ljudvolymen på musiken de spelar i butiken. Jag sa som det är att jag har tinnitus och därför tycker att det är rätt jobbigt med en hög ljudvolym, men ack så ska det vara i den här butiken. Lite poppig rolig musik som ska egga kunderna. Lite kunde man kanske sänka, men inte mycket.
Jag sa då att det nog inte gjorde något eftersom det ändå är så få timmar (skulle vara ca: 15 timmar i veckan), men det gör att det inte känns helt bra var det gäller det här jobbet. Men det är ju ett jobb. Om jag blir erbjuden det, hur kan jag tacka nej? Jag som så gärna vill ha ett jobb. Å andra sidan kan tinnitusen nästan göra mig galen ibland och tanken på att den skulle kunna bli värre... Nej, det vill jag helt enkelt inte tänka på.
Suck, suck, inget kan någonsin gå bra hela vägen. Livet är en väg full med komockor. Man måste väl helt enkelt bestämma sig för hur många man orkar trampa i för att ta sig fram.
Ja, just det! Jag ska ju boka tid för uppkörning! Det skulle jag ha gjort idag, men hann faktiskt inte. På morgonen hann jag åka iväg innan deras telefontid börjat och sedan när jag var hemma och åt lunch hade de lunchstängt. På väg hem på eftermiddan efter att jag hämtat vovven på dagis försökte jag ringa ett par gånger men då var det upptaget och sen hade de gått hem. Jaja, imorgon är en annan dag.
Arbetsintervjun då, jo, den gick bra. Väldigt bra faktiskt. Kvinnan som intervjuade mig var väldigt trevlig och verkade positiv. När hon ställt klart alla sina frågor undrade hon om jag hade några frågor. Då kände jag mig tvungen att fråga om musiken i affären. Eller, rättare sagt, ljudvolymen på musiken de spelar i butiken. Jag sa som det är att jag har tinnitus och därför tycker att det är rätt jobbigt med en hög ljudvolym, men ack så ska det vara i den här butiken. Lite poppig rolig musik som ska egga kunderna. Lite kunde man kanske sänka, men inte mycket.
Jag sa då att det nog inte gjorde något eftersom det ändå är så få timmar (skulle vara ca: 15 timmar i veckan), men det gör att det inte känns helt bra var det gäller det här jobbet. Men det är ju ett jobb. Om jag blir erbjuden det, hur kan jag tacka nej? Jag som så gärna vill ha ett jobb. Å andra sidan kan tinnitusen nästan göra mig galen ibland och tanken på att den skulle kunna bli värre... Nej, det vill jag helt enkelt inte tänka på.
Suck, suck, inget kan någonsin gå bra hela vägen. Livet är en väg full med komockor. Man måste väl helt enkelt bestämma sig för hur många man orkar trampa i för att ta sig fram.
Kommentarer
Trackback
