medanjagskriver

Usch, jag ringde precis och sjukanmälde mig för första gången i mitt liv. Jag börjar nämligen känna mig lite förskyld och, framför allt, så känner jag mig hängig och febrig. Då vill man inte direkt gå upp klockan fem och sedan springa runt med varor i fem timmar. Förhoppningsvis är ju detta något som snabbt går över, men jag vill inte chansa på att jag mår helt bra redan i morgon. Dessutom tror jag att jag blir frisk fortare om jag får sova ordentligt och ta det lugnt. Jag ska dessutom på upprop i morgon (Estetikprogrammet, vet inte om jag berättat om det) och därefter träffa K. Det vill jag inte missa eftersom hon snart åker tillbaka till Västerås för att plugga. Så jag får i alla fall hoppas att jag känner mig bättre i morgon så att jag kan jobba på fredag då jag är inbokad på ett heltidspass.

Men varför känner jag mig så skyldig när jag ringer och sjukanmäler mig? Vem som helst kan ju bli sjuk. Men då känns det också som att man borde vara sjuk i flera dagar, inte bara en, för att visa att man verkligen är sjuk. Jag får för mig att min chef kommer att syna mig om jag kommer på fredag för att se om det verkar som att jag precis varit sjuk. Är jag för pigg då kan man ju tro att jag inte varit dålig överhuvudtaget!
Är det bara jag som våndas över såna här saker? Jag bryr mig för mycket om vad andra tycker. Suck.

Onsdag till lördag var jag, mamsen och papsen i Skåne. Det är så mysigt där! Det har varit lite av en tradition att vi åker dit varje sommar, men förra sommaren blev det inget eftersom de precis separerat och vi precis skaffat hund. I år blev jag dock sugen på att åka dit igen så vi bokade in oss tre nätter på ett vandrarhem där nere. Precis innan vi skulle åka började jag dock ångra mig. Jag kom nämligen på att jag förra gången vi var i Skåne tänkte: Aldrig mer semester med föräldrarna! Detta hade jag dock förträngt. Hur som helst åkte vi och det blev, som sagt, riktigt mysigt. Jag tror att tre nätter var lagom, vi hann inte gå varandra på nerverna.

Jag badade i havets stora vågor och det var jättehärligt! Superbra väder hade vi också.

Och ingen Skåne-resa utan en tripp till Ystad:

Men den senare faller nog på att jag inte skulle orka städa.

Att komma hem igen efter en mysig semester-resa kan ibland kännas ganska tomt, men jag blev jätteglad av att få se min vovve igen som bott hos min syster!
Snart är det dock helt slut på semestrandet. Jag jobbade fyra dagar den här veckan och ska jobba tre HELdagar nästa vecka! Hua! Dessutom är det upprop till Estetikprogrammet på torsdag.

Bäst att jag börjar vila upp mig redan nu!

I tisdags åkte våra engelska släktingar hem och jag var jätteledsen när de åkte. Det kändes verkligen som om vår familj blev större när de var här och blev mindre när de åkte. Visst blev livet mycket annorlunda när de var här, men det blev annorlunda på ett bra sätt. Snyft. Det är synd att de bor så långt bort.
Jag funderar seriöst på att flytta till England för att plugga där. Engelska kanske? Engelsk litteratur? Creative writing? Vet inte om jag skulle kunna ta med mig vovven dock... Hon är också min familj.

Men man kan ju alltid åka och hälsa på. Bäst att börja spara pengar till en resa redan nu.

Woho, jag lyckades sälja mina manga-tidningar! Åttahundra kronor rakt ner i Elins ficka, tjoflöjt! Undrar vad mer jag skulle kunna sälja...