Ny tidning som heter Skriva. Har bara kollat i den lite, men den verkar intressant för den som gillar att skriva. De har en hemsida också och verkar ha en novelltävling i varje nummer.
Igår blev det strömavbrott hemma hos A och gud vad man inser hur beroende man är av el! Kylen och frysen lade av, inga lampor, inget internet. Vi kunde inte laga varken lunch eller middag eftersom spisen och mikron inte fungerade. Jag satt och pluggade vid datorn och såg hur batterinivån sjönk alltmer, samma sak med mobilen.
För att trösta oss lite gick vi ut och åt middag på kvällen. Nu kommer det kalasiga i historien: på väg hem passerar vi en bankomat som piper.
'Kolla!' säger A.
I bankomaten satt en 50-zloty-lapp. Tjoho! Det var ju som att bankomaten ropade på oss: "Hit! ... Titta hit! ... Här! ..."
(Det var ingen i närheten så vi kunde omöjligt hitta ägaren till pengarna vilket gör det till icke-stöld)
Sedan när vi kommer hem: strömmen är tillbaka!
Eftersom alla goda ting är tre förväntar jag mig nu att något helt fantastiskt ska hända idag.
Hur kommer det sig att när man ska spola på offentliga toaletter (och det gäller ju bara offentliga toaletter, aldrig hemma hos mig eller någon annan privatperson) så bildas det på något sätt en luftbubbla under eller i pappret som gör att hur duktigt man än spolar ligger pappret kvar och guppar på ytan. Sedan kommer det stora dilemmat: ska man stå kvar och vänta på att tanken fyllts så att man kan spola igen? För vänta måste man, ingen idé att försöka spola ner sådant här lurigt papper med bara halvfull tank. Men därute växer ju kön... Det andra alternativet då: att gå ut i ogjort ärende och behöva se nästa person i ögonen och veta att den kommer gå in där och se mitt ospolade papper och tänka: fy, en sådan snuskig människa! Kallsvettig står man där medan ångesten sprider sig och man förbannar det jävla pappret som inte har vett att sjunka! Hånfullt guppar det lättjefullt som fanns det inga bekymmer i världen och kön där utanför undrar varför sjutton det tar så lång tid.
Jag insåg precis att jag fortfarande inte plockat undan min sjuarmade ljusstake. Den har stått framme så länge nu att jag inte ens ser den längre. Dock är det fascinerande hur otroligt oföretagsam jag är vad det gäller att plocka undan, städa eller överhuvudtaget göra saker. Och istället för att städa undan den förbaskade prylen sätter jag mig och bloggar om den. Hade idag inte varit idag utan en dag för några dagar sen hade jag även kunnat ta kort på en tom ansiktsvattenflaska som stod jättelänge på handfatet i badrummet, men som jag faktiskt slängde för någon dag sen!
Jag har förresten fler saker som står framme som jag borde plocka undan... Hm, nej, nu är det söndag och då får man vara lat! Vet inte vad jag ska ha för ursäkt imorgon dock...
Idag har jag: promenerat (med P), pluggat (lite i alla fall), tränat på Friskis (stenhårt!), tränat fotgående med P (som var ytterst ointresserad), inte skrivit något (men det gör jag imorgon).
ÅhåhåHÅ! Jag orkar inte plugga mer! Vår lärare kastade om i schemat så att vi helt plötsligt måste läsa typ 200 sidor till imorgon! Jag som pluggade stenhårt förra veckan och trodde att jag skulle kunna ta det lugnt den här veckan. Menmen, det är ju lika för alla så jag ska väl inte klaga.
Dock vet jag inte om jag vill plugga nästa termin också, inte för att jag vet vad jag skulle göra annars. Det jag helst vill bli är ju författare. Drömmen är att kunna leva på det jag skriver, råda över min egen tid, ha P vid min sida och varje dag få försvinna in i min egen lilla värld. Lycka till!
Annars vore det ju kul att vara egen företagare, som så många andra vill. Men jag vet inte vad jag skulle företaga med heller. Egentligen vill jag nog bara lata mig hela dagarna.
- Ett språk som används för kommunikation mellan människor med olika modersmål
- Karakteriseras av en begränsad vokabulär, som oftast hämtas från ett eller flera av de inblandade språken, och en mycket enkel eller icke-existerande grammatik
- Under kolonialismen uppstod pidginspråk mellan kolonisatörernas och de inföddas språk
- Ordet pidgin uppstod under 1800-talets mitt som en benämning på ett språk som användes i kontakter mellan engelsmän och kineser
“This is based on an actual radio conversation between a U.S. Navy aircraft carrier (U.S.S. Abraham Lincoln) and Canadian authorities off the coast of Newfoundland in October, 1995. (The radio conversation was released by the Chief of Naval Operations on 10/10/95 authorized by the Freedom of Information Act.)
Canadians: Please divert your course 15 degrees to the South to avoid collision.
Americans: Recommend you divert your course 15 degrees to the North to avoid a collision.
Canadians: Negative. You will have to divert your course 15 degrees to the South to avoid a collision.
Americans: This is the Captain of a US Navy ship. I say again, divert YOUR course.
Canadians: No, I say again, you divert YOUR course.
Americans: THIS IS THE AIRCRAFT CARRIER USS LINCOLN, THE SECOND LARGEST SHIP IN THE UNITED STATES’ ATLANTIC FLEET. WE ARE ACCOMPANIED BY THREE DESTROYERS, THREE CRUISERS AND NUMEROUS SUPPORT VESSELS. I DEMAND THAT YOU CHANGE YOUR COURSE 15 DEGREES NORTH–I SAY AGAIN, THAT’S ONE FIVE DEGREES NORTH–OR COUNTER-MEASURES WILL BE UNDERTAKEN TO ENSURE THE SAFETY OF THIS SHIP.